Radonova ger ofta studenter, både svenska och utländska, möjlighet att genomföra olika slags praktikarbete på plats i Uppsala. Som en del av sin examen i kärnteknik vid CNAM-skolan i Paris har Thomas Gumusel under två månader genomfört studier hos Radonova. Syftet har varit att förbättra möjligheterna att få fram mer exakta värden vid mycket höga radonhalter.

Vi har träffat Thomas som här berättar om sitt arbete och praktiken hos Radonova.  

Hur kan den här studien göra skillnad vid framtida radonmätningar?

Vid mycket höga radonvärden är den klassiska metoden för att beräkna värdet inte lämplig och kan ge missvisande information. Det arbete jag genomfört syftar till att förbättra möjligheterna att göra den typen av beräkningar med högre precision.

Varför är det här viktigt?

De flesta arbetsplatser är enligt olika lagar och förordningar skyldiga att genomföra mätningar för att validera radonhalten. Om nivån är för hög i förhållande till gällande regler måste åtgärder vidtas.

För att kunna vidta rätt åtgärder är det särskilt viktigt att ha korrekta värden i de fall radonhalten är extremt hög, vilket exempelvis kan vara fallet i gruvor och i byggnader med dålig ventilation.

Varför har det här varit ett problem?

Den så kallade TADTAC-metoden (track area dependent total area counting) som för närvarande används etablerades år 2011. Mikroskopens kameror har dock utvecklats en hel del sen dess. Sedan början av det här året har dessutom en ny plast (CR-39) tagits i produktion. Nya alfaspårdetektorer med lite annorlunda geometri har också börjat användas. Det är därför viktigt att ompröva radondetektorerna som används vid hög radonexponering för att se om funktionen som används för beräkningarna och dess parametrar behöver uppdateras.

Vad möjliggör studien i praktiken?

Den gör att vi kan justera de befintliga kalibreringsparametrarna för användning med de senaste produktionsfilmerna och detektorerna. Under 2011 och det inledande kalibreringsarbetet visade den här beräkningsmetoden goda resultat. På grund av bytet av mikroskop, filmtillverkare och materialblandningar var vi tvungna att se över parametrarna och modifiera dem. Vi kan nu beräkna hög radonexponering med de nya filmerna.